Hon känner tillhörighet med jord och allt levande och värnar ömt om detta, då hon vet vad hon kommer av och alltid skall vara. En del av världen är hon och världen finnes i henne.
Därav känner hon vördnad inför sigsjälv, för hon är allt. Hon värnar därför om sina systrar, för såsom de finnes i henne finnes hon i dem.
Hon önskar inte beröva en syster vad denne värnar om, då detta skulle vara att beröva sin egen vördnad för sigsjälv. I detta finner hon insikt och medvetande om orsak och verkan.
I detta omfamnades jag av Dea.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar