Casino Royal & Quantum of Solace

Jag, Kristoffer, Robert och Jonas var idag och såg Casino Royal hemma hos Jonas. Det var kung. Sen så åkte vi och såg Quantum of Solace på bio.

Det var en bondfilm av det lite lamare slaget. Nästan bara hjärndöd action hela tiden. Storyn föll bort och karaktärernas intriger stod inte alls i centrum.


Jag tog kort inne i biografen på Kristoffer och mig och genast kom det en vakt och ville beslagta kameran. Han var väl rädd att jag skulle försöka filma bondfilmen. Snacka om illa. Jag menar, skulle jag vara så dum att röja migsjälv genom att använda blixt innan filmen hade börjat? Blah...

Bram Stoker's Dracula Pinball

Detta är världens coolaste flipperspel. Ge det till mig! Det är absolut på min önskelista, och någongång i livet skall jag inhandla detta mästerverk. Flippret gjordes av "Williams Electronic Games, Inc." och släpptes den 1'a april 1993. Ljudeffekterna och stämningen i detta lir regerar.

Lägg märke till hur den kaxiga flipperkulan tycks lura gravitationen.

Copyright ©

ALL RIGHTS RESERVED

Tyler Söze

Dags för ett litet soundtracktips. Filmmusik är något som är grymt underskattat. Jag menar, i grund och botten så handlar all musik om atmosfär och emotioner. Filmmusik är i regel gjord för att understryka en upplevelse av något på bild, så det krävs egentligen mer av filmmusik rent musikaliskt än någon töntig dussin-serenad med dålig lyrik. Jag hoppas att ni hänger med i mitt resonemang. Hursomhelst så finns det två filmsoundtracks som jag återkommer till ständigt. Jag lyssnar gärna på dom ofta när jag ska plugga, sova eller bara vara lat... ja, faktiskt typ närsomhelst som jag inte vet vad jag ska lyssna på. Dessa soundtracks är följande;

The Usual Suspects - Musik: John Ottman

Filmen är min absoluta favoritfilm, och musiken hade förmodligen inte kunnat bli bättre än vad den blev. Detta just för att Ottman egentligen bara var anställd för att klippa filmen, men det slutade med att han både gjorde klippningsarbetet och skrev musiken. Detta blev starten på en karriär som kompositör för honom, men det är en helt annan historia som jag inte ska gå närmare in på här. Hursomhelst gjorde det att helheten av alstret blev mer trovärdigt rent berättarmässigt, och hans vision som klippare var exakt samma som hans uppdrag som kompositör. Förutom filmens underbara temalåt så är spåret 'New York's Finest' en av mina absoluta favoriter. Mycket tunga stråkpartier och lugna pianospår väntar på denna platta, som jag verkligen rekommenderar att ni kollar upp.

Fight Club - Musik: The Dust Brothers

Vad är nu detta för genre då, kan man fråga sig. Jag vet faktiskt inte svaret, men skulle jag försöka mig på att säga något så är det väl typ mörk elektroindustri med lite psykotiska drag. Hursomhelst så är det kanske inte det första som jag skulle lyssna in mig på, om jag inte hade uppskattat filmen så mycket som jag gjorde och fortfarande gör (jag menar... vem kan inte älska 'Fight Club'?). The Dust Brothers har bl.a. legat bakom mixning av 'Beastie Boys' och 'White Zombie', men mig veterligen är detta första gången som de testat på att göra ett soundtrack till en film. Precis som filmen så är musiken skruvad, och man kan lätt känna sig lite yr och illamående (på ett bra sätt) när man lyssnar på skivan. Egentligen så finns det inte ett svagt spår på denna skiva, men för att nämna någon låt så är 'Corporate World' en favorit för dagen. Skivan avslutas med 'This is your life' som kan beskrivas som en onani i 'Tyler Durden'-citat. Allt detta ackompanjerat av tvåldoftande badrumsbeats, och det kan ju knappast vara fel. Kolla upp detta soundtrack, eller kolla på filmen igen och lyssna speciellt på musiken. Du lär bli nöjd.

OZ Eternal

Den 22'a oktober släpps äntligen sista säsongen av OZ på DVD. Visst... den har funnits ute länge som U.S.A.-utgåva, men jag råkade köpa den skandinaviska versionen av första säsongen, så då fick jag ju bara lov att fortsätta på samma spår. Här följer några hedersutnämningar till några av de karaktärer som varit med i serien.


#93A234 - Simon Adebisi
Simon vinner lätt priset för bästa hatt, men skall självklart även ha cred för sina otaliga små dansnummer i serien. Adebisi lives!





#92S110 - Vernon Schillinger
Vinner priset för roligaste one-liner. Jag vet inte om det är jag som har dålig humor eller allmänt dålig värdegrund, men något av det roligaste som finns är när han med bekymrad uppsyn säger; "The niggers are up to something".



#97W566 - Kenneth Wangler
Får priset för mest störande karaktär. Han är stereotypen av en uppkäftig liten gangstahiphopare, och när han väl lägger till sig smeknamnet "Bricks" är alla fördomar införlivade. Missförstå mig inte, jag älskar att störa mig på honom. Det är helt enkelt en underbar karaktär.



#99K871 - Yuri Kosygin
Får pris för sin enorma kallhet. Det finns ingen som är så kall och kirurgiskt precis som denne underbara ryss. Erbjuder sina tjänster till högstbjudande... om han inte känner för att terminera dig för skojs skull, villsäga.



Unit Admin. - Tim McManus
Det finns ingen som är lika kass som Tim McManus, INGEN! Han verkar ha en sund och human syn på människor, och han vill verkligen att fångarna bättrar sig så att de kan leva ett liv utan kriminalitet... men... han är så kass! Hans privatliv är miserabelt, han gör egentligen allt för att få självspegla sig i hur duktig han är och han raggar på alla kvinnor som råkar stiga innanför fängelsets murar. Kasshetspriset, helt enkelt.


Har du inte sett denna underbara tv-serie förut så kolla upp den. Det är få serier, om än någon annan serie, som har varit lika bra under så lång tid som OZ.

007 x3

Snart är det dags för uppföljaren till underbara Bondrullen 'Casino Royale' i form av 'Quantum of Solace'. Filmen har premiär i Sverige den 31'a oktober och förväntingarna är höga efter Daniel Craig's underbara insats som vår favoritspion. Inför detta hade jag tänkt att tipsa om mina tre favoriter i serien, utan någon speciell inbördes ranking, så om du vill jobba upp Bond-febern ytterligare så föreslår jag en helkväll med dessa.

You Only Live Twice, från '67 med Sean Connery
Förmodligen Connery's bästa Bondfilm ihop med klassikern 'Goldfinger'. Storyn börjar med att en amerikansk rymdskyttel blir "uppäten" av vad som verkar vara en Sovjetisk rymdfarkost. Detta gör ju att amerikanerna blir ganska brydda, och ett världskrig ser oundvikligt ut. Britterna går dock lite lömskare fram då de anar ugglor i fårakläder. Den förmodat Sovjetiska rymdfarkosten landar nämligen nära Japan, och för att kolla upp hur det verkligen ligger till så kallar de in Agent 007. Väl där träffar han på både ärkeskurken Ernst Blofeld, och en japansk agent vid namn Kissy Suzuki. En av de absolut bästa upplösningarna väntar i denna underbara film.


GoldenEye, från '95 med Pierce Brosnan
Detta är första filmen som vi får se Brosnan som Bond, och förmodligen filmen som gjorde Bond riktigt häftig igen för den stora publiken. GoldenEye presenterar några av de kaxigaste karaktärer som varit med i en Bondfilm någonsin, men datanörden Boris Grishenko i synnerhet. Alan Cumming ('X-Men 2', 'Spy Kids') gör en helt underbar tolkning av denna sunkiga übernörd, och filmen är nästan värd att se bara för honom.


Casino Royale, från '06 med Daniel Craig
Craig's första film, som en mer rå och mindre fjollig Bond, i en nutida tolkning av Ian Flemming's första Bond-roman. Vi slipper här alla osynliga bilar och filmen känns mer realistisk än Brosnan's sista filmer som Bond. I denna film får vår favoritagent sin 'licens för att döda' (dubbelnollestatus) för första gången, efter att elegant ha utfört två assassinationer på uppdrag av MI-6. Som första 00-uppdrag får han åka till Uganda för att spionera på en känd terrorist vid namn Mollaka, men den verkliga antagonisten i historien visar sig vara en skurkaktig bankir vid namn Le Chiffre. Jakten går via Bahamas till 'Le Casino Royale' i Montenegro, där Bond blir tvungen att få monsterhänder i Texas Hold'em för att rå på Le Chiffre's spelsinne.

The Joke Knight

Kollade just på IMDB och såg att "The Dark Knight" halkat ner på en 3'e plats över de bästa filmerna alla kategorier genom tiderna. I skrivande stund så har 230480 personer röstat på läderlapps-eposet. Betyget lyder; sjukligt höga 9.1 poäng. Det var ett tag sedan jag såg den på bio, så nu känner jag att den största euforin har hunnit sjunka till en mer filmkritisk nivå. Visst, det var en fördjävligt bra rulle med tanke på att biograferna har svämmat över med serietidningstolkningar de senaste åren... men ändå... i helvete att ett sånt högt betyg är motiverat. Jag var orolig innan biobesöket... jäääävligt orolig. Mest för att jag inte skulle köpa Heath Ledgers rollprestation som Jokern. Jag menar, Jack Nicholson är ju ingen man smiskar speciellt lätt (tänk; de olika tolkningarna av karaktären Jack Torrence i The Shining).


Som tur var så gjorde Ledger ett underbart arbete innan han bestämde sig för att dö lite grann. Iofs, så måste man ju betänka att rollen är tacksam att spela. Jag menar, rollen i nya filmen går ju mest ut på att ta stor plats och leka psykopat. Det är i de små gesterna och rent attitydmässigt som Ledger vekligen lyckades. Han VAR Jokern. Det kanske kan vara en direkt orsak till hans bortgång.

Fördj*vligt fint isådana fall...