Dea - Varandet

Hon känner tillhörighet med jord och allt levande och värnar ömt om detta, då hon vet vad hon kommer av och alltid skall vara. En del av världen är hon och världen finnes i henne.

Därav känner hon vördnad inför sigsjälv, för hon är allt. Hon värnar därför om sina systrar, för såsom de finnes i henne finnes hon i dem.

Hon önskar inte beröva en syster vad denne värnar om, då detta skulle vara att beröva sin egen vördnad för sigsjälv. I detta finner hon insikt och medvetande om orsak och verkan.

I detta omfamnades jag av Dea.

...when hell freezes over

Dea - Insikten

Hon vårdar och värderar aldrig sitt yttre mer än sitt inre, ty först när hon finner frid i sigsjälv kan hon se det vackra, men även det som skadar. Hennes yttre skönhet följer hennes inre frid.

Hon ser att lögnen föder olust och skadar henne. Ytlighet föraktar hon, för den när lögnen. Hon vet varför, då hon alltid frågar sig detta. Häri ligger hennes vishet. Räds icke att fråga varför.

Hon sörjer inte den okunskap som finnes, utan söker ständigt större insikt i vad hon inte vet. Trygg är hon i att hon aldrig kommer att veta, och häri finnes hennes insikt. Ingenting är utan och något är aldrig oberoende.

I detta omfamnades jag av Dea.