Hon vårdar och värderar aldrig sitt yttre mer än sitt inre, ty först när hon finner frid i sigsjälv kan hon se det vackra, men även det som skadar. Hennes yttre skönhet följer hennes inre frid.
Hon ser att lögnen föder olust och skadar henne. Ytlighet föraktar hon, för den när lögnen. Hon vet varför, då hon alltid frågar sig detta. Häri ligger hennes vishet. Räds icke att fråga varför.
Hon sörjer inte den okunskap som finnes, utan söker ständigt större insikt i vad hon inte vet. Trygg är hon i att hon aldrig kommer att veta, och häri finnes hennes insikt. Ingenting är utan och något är aldrig oberoende.
I detta omfamnades jag av Dea.
3 kommentarer:
ha! Umeå Kommuns internetservice har katigoriserat min diktblogg som "sex"! Den kår du inte ;)
Någon dag tycker jag att du ska berätta för mig vem den där Dea är :) hon verkar vis.
Mäh! Det var inte illa... avundsjuk blir jag! ARGH!
Självklart ska jag berätta vem hon är, men jag gissar på att du känner henne mycket bättre än jag.
Skicka en kommentar