Imitatio Dei

Den "kristna traditionen/historieskrivningen" är vad som är normativt på min utbildning. Den senaste kursen "Religionspsykologi" utgick ifrån ett kristet perspektiv och den nya kursen jag börjat läsa som heter "Etik, världsbild och livshållning" utgår också från ett kristet perspektiv. Vad ett "kristet perspektiv" innebär finns det inget definitivt svar på...
...men enligt denna bild så kan det kan ha med bröst att göra.

Jag är trött och less på att kristendomen skall verka normativt för min utbildning till gymnasielärare med inriktning mot religion. Visserligen slängs lite Buddhistiska och Hinduistiska referenser in ibland för att rättfärdiga skitutbildningen och den annars så Abrahamitiska färgningen, men knappast så att det går att uppnå någon form av strävan mot objektiv förståelse.

Konfucianism och Taoism nämns överhuvudtaget inte alls i dessa sammanhang, och hur kan man vara så naiv att man utesluter dessa livshållningar i en kurs som behandlar inställningar till livet!? Jag skulle knappast tro att den kultur som 1,5 miljarder kineser vuxit upp i till största delen är präglad av ett västerländskt perspektiv. Utbildningen är bristfällig, och man verkar inte direkt att skämmas för det på religionsinstitutionen överhuvudtaget. Man skulle ju kunna anta att det var viktigt att få en så bred kunskapsbas som möjligt, men det är inte det som premieras.

Med utgångspunkt i den här utbildningen så verkar jag knappast att få den kunskap som krävs för att jag skall kunna sköta mitt blivande yrke utifrån de skyldigheter och förpliktelser som yrket medför.

Insikt?

Gjorde nyligen ett personlighetstest som publicerats i ett mycket stort populärvetenskapligt magasin. Tydligen så visar de senaste rönen kring personlighetsdimensioner inom psykologisk forskning på att det finns en stark prövbar koppling till neurologin. Dessa fem personlighetsdrag är följande;

Andelen poäng jag fick anges med röd markering.

Den relativt höga poängen i utåtvändhet tyder tydligen på att jag är pratsam, entusiastisk och spänningssökande. Min kropp utsöndrar tydligen extra höga halter dopamin under positiva upplevelser, och det tenderar även att göra att min personlighet har ett behov av att få dessa positiva upplevelser oftare, då frånvaron av dessa gör dopamindalarna djupare (Dopamin är en del av kroppens belöningssystem).

Den mycket höga poängen i anspändhet berättar att jag är bekymrad, känslomässigt instabil, är lättskrämd och att jag ganska lätt blir stressad. Min adrenalinnivå anses därav kunna bli mycket hög väldigt lätt. Något nedslående blev betyget i pålitlighet. Den som ligger högt i detta personlighetsdrag brukar tillskrivas ansvarsfullhet, disciplin och organisationsförmåga. Detta gäller då tydligen inte mig. Jag är enligt testet impulsiv och tar dagen som den kommer. Som tur är så kompenseras kanske detta av att en hög empati relaterar till att jag är lätt att samarbeta med, inger förtroende och tar hänsyn till andra… medan jag konstigt nog inte alls skulle vara speciellt självhävdande.

Slutligen så tyder min poäng i öppenhet på att jag är kreativ, nyfiken, okonventionell och ofta upplevs som excentrisk. En hög poäng tyder även på att jag effektivt kan utnyttja min hjärnas kapacitet och har en förmåga till att lätt kunna associera saker och ting med varandra.

Hm... egentligen säger det här ingenting om vem jag är.

THE ART OF STOMPING

Jag tror att vi människor i regel är dåliga på att säga ifrån när vi tycker något är fel, speciellt när det gäller någon/något som vi inte själva är personligen familjär med. Det är alltid de människor som står närmast som får ta den största smällen, om det nu skulle vara så att det var något man störde sig på. Vad kan detta bero på? Är det måhända ett kulturellt fenomen?

Är det så att vi inte vill ta konflikter med parter där vi kan känna osäkerhet inför hur reaktionen på vår kritik kommer att se ut? Har det med bekvämlighet att göra, då vi blir tvugna att lära känna någon annan för att kunna göra dennes synpunkter mer förståeliga? Handlar det om att vi inte vill utlämna oss själva och våra egna ståndpunkter till någon som vi inte känner, eller är det helt enkelt så att vi trivs med att låta människor stå oemotsagda när vi inte känner dessa så väl?

Tendensen verkar iallafall tydlig i min tankevärld... i regel så gör okunskapen inför en annan part större skillnad för om vi skall engagera oss eller inte, än vad vi faktiskt anser i en viss fråga. Därför följer nu en liten uppmaning till migsjälv, och till alla andra som av någon anledning skulle tycka detta vara meningsfullt. Känns något fel, så öppna alltid för dialog om tillfälle gör detta möjligt. Förhoppningsvis så kan eventuella konflikter lösas på en något civiliserad nivå, om inte så finns fortfarande möjligheten att "stompa"...

Main entry: stomp Function: intransitive verb;
"to walk with a loud heavy step usually in anger"

Bli arga och förbannade och säg ifrån. Fungerar inte en dialog där ömsesidig respekt är närvarande, utan bara mänsklig dumhet och ignorans härskar, så måste man visa något slags tecken på att man tycker något är allvarligt fel. Vad är bättre än att bli förbannad då? Då har man ju iallafall gjort sin poäng tydlig, än att istället bara låta detta få förekomma i dispyter med de människor man känner sig trygg med. Annars så kan ju det som man upplever som felaktigt få fortlöpa, och det är ju ganska lätt att denna felaktighet lever vidare om alla människor uppvisar passivitet. Så ut och bli förbannad på saker och ting, låt din ilska få visa sig, säg ifrån tydligt när du möts av ignorans och argumentera för vad du anser vara rättvisa. Jag förutsätter att alla människor har tillräckligt mycket inre integritet och känner trygghet i sigsjälva såpass mycket att de kommer att respektera din känsloyttring och inte möta den med rädsla. Förhoppningsvis så kommer då alla att förstå varandra bättre.

...en liten önskan

Kärlek är att vilja ge något som är uppfattat som gott, och detta helt villkorslöst.

Lust är inte ett villkorslöst givande. Lust är begärelse i sexuell mening, där ett känslosvall av upphetsning antas ta form.

Jag känner en stark lust att få uppfyllas av kärlek.

Casino Royal & Quantum of Solace

Jag, Kristoffer, Robert och Jonas var idag och såg Casino Royal hemma hos Jonas. Det var kung. Sen så åkte vi och såg Quantum of Solace på bio.

Det var en bondfilm av det lite lamare slaget. Nästan bara hjärndöd action hela tiden. Storyn föll bort och karaktärernas intriger stod inte alls i centrum.


Jag tog kort inne i biografen på Kristoffer och mig och genast kom det en vakt och ville beslagta kameran. Han var väl rädd att jag skulle försöka filma bondfilmen. Snacka om illa. Jag menar, skulle jag vara så dum att röja migsjälv genom att använda blixt innan filmen hade börjat? Blah...

Ljud av förruttnelse...

Det är nästan aldrig helt tyst. Ljud överallt, hela tiden. Inte ens när man ska till att sova så är det tyst. Alltid någon ventilation där luften viner, någon elektronisk pryl som surrar eller en klocka som tickar på... och om inte något sådant stör så är det mina egna hjärtslag som gör sig påminda, genom hjärtats ständiga kamp att låta mitt blod pulsera genom kroppen. Fascinerande att vi överhuvutaget kan höra ljud. Ett sinne bland många andra, men som knappast riktigt uppskattas så som det borde...
Jag skulle välja hörseln framför synen vilken dag som helst, om jag nu var tvungen att välja. Att aldrig få kunna lyssna på musik igen, rytmer eller en vacker röst finns i inte i min världsbild. Smak och lukt skulle nog också ryka om jag var tvungen att göra ett val kontra hörseln.
Att välja bort känseln framför hörseln är ett svårare val. Jag skulle förmodligen uppskatta att ha känseln kvar... jag menar, man kan ju iallafall känna rytmer då... och att vara utan möjlighet att känna närheten, rent fysiskt, till de människor som man bryr sig om och älskar vore det sanna helvetet på jorden.

"Ett handslag av tillit och ömsesidig respekt, en kamratlig grabbkram med distinkta klappar på varandras ryggar, en smekning i älskog eller en omfamning i kärlek... känseln är nog det viktigaste sinnet ändå"


HA! Det var lur och ljug hela tiden! Det absolut bästa sinnet är sinnet för humor! Speciellt skadeglädjen... den är bäst! :)

Everything goes to hell anyway...

"Only after disaster can we be resurrected... It's only after we've lost everything that we're free to do anything"

Frågan är bara vad man ska göra, om man väl kommer så långt att man förlorat allt. Ska man göra något överhuvudtaget? Om det inte finns någonting som spelar någon roll, om det inte finns något som är värt något, vad är det då som säger att man är fri att göra vadhelst man önskar? Jag menar... ingenting gör ju någon skillnad i sådana fall.

"NO HOPE = NO FEAR"

Vad är hopp? Hopp har med känslolivet att göra, en känsla av att man fortfarande har en möjlighet att få det man önskar. Att inte känna hopp innebär därmed att denna önskning, eller måhända önskningar, med sannolikhet inte kommer att uppfyllas eller att den/de omöjligen kan uppfyllas. Denna definition skiljer sig förmodligen mellan individer och rådande omständigheter. Om man i sanning inte kan känna något som helst hopp så spelar ingenting någon roll. Vad spelar det då för roll att man inte är rädd?

Jaha?

Jag är så j*vla trött på människor. Dom är i regel dum i huvet och så upptagna med sigsjälva att empati och socialitet blir främmande begrepp. Numera känns det mest som att alla är varumärken. Alla ska vara så j*vla mycket, och finare och unika och mer speciella. Skärp er, för satan! Bete er som folk och var inte så j*vla kåta!

Bara därför att du inte kan umgås utan att bli misstänksam så betyder inte det att alla människor beter sig likadant. Vissa kanske har uppsåtet att fördriva tid och ha kul. Var i helvete har du fått för dig att alla vill ligga med dig? Blir du mer värd då? Vad fan är du rädd för? Du är inte din yta, du är inte din torra och billiga attityd, och du är i helvete inte dina nyinköpta kläder som någon klädbög har sagt åt dig att ha på sig.

Ni är joy och gay allihopa. Gå och dö.

Davids bästa modetips - del 3

Dags för den tredje delen i denna underbara serie blogginlägg. Accessoarer i all ära, men om du vill se riktigt häftig och rebellisk ut så ska du gå runt med en cigg noncalant hängande ur munnen. Speciellt i dessa dagar då rökning dödar, till skillnad från det glada 20-talet då rökning gjorde underverk med din hälsa.Zacke och jag ser hård ut.

Humphrey Bogart är en mycket berömd rökare, som gjorde sig en filmkarriär på att ha en cigarett i munnen. Gitarristen Slash (Velvet Revolver, ex-Guns 'n Roses) ses ofta rökandes på pressbilder, och detta för att han haft ett sponsoravtal med en stor cigarett-tillverkare.

K.O. till KotoR?

Nu är det officiellt. Bioware jobbar på ett MMORPG till PC (exklusivt), och det är den officiella fortsättningen på 'Old Republic'-serien. Tydligen så verkar det inte bli något mer singelspelarlir i serien, vilket är ytterst tråkigt. Spelet utspelar sig 300 år efter Darth Revan's härjningar och förmodligen kommer två faktioner finnas tillgängliga, om än att man tydligen inte nödvändigtvis behöver spela som en 'force user'. Detta talar väl för fler faktioner, typ 'Czerka Corporation' och kanske någon prisjägargemenskap av något slag.

Plötsligt så känns det som att Atris inte var så dryg...
...kom tillbaka!

VADER

Fredagens Vader-spelning blev mycket lyckad. Jag, Kristoffer, Robert och hans Luleå-kompis Fredrik startade kvällen hemma hos Kristoffer med en 'Vader Live DVD' och några kannor öl. Vi anlände till Scharinska lagom till att Vader skulle gå upp på scén. Kristoffer och jag ställde oss längst fram i mitten, jag till vänster och Kristoffer till höger om mikrofonen.


När showen väl drog igång så var det ett saligt röj, och trycket lät inte vänta på sig. Det kändes som att jag hade ett fjolligt litet homo bakom mig på 120 kilo som inte riktigt förstod att man headbangar med huvudet och inte med scrotum, men han gav sig typ efter tre-fyra låtar. Mellan 'Reign Forever World' och kunglåten 'Dark Transmission' var jag tvungen att fly, tyvärr. Vad som därefter följde beskrivs bäst i recensionen som VK skrev måndagen den 27 oktober...

Hursomhelst så var det en ganska lyckad kväll.

...i lugn och ro

Fick bara för mig att jag skulle ta mig en öl. Ringde runt till de flesta i min klass men de skulle antingen "se film med sin respektive", "spara pengar till en riktig klassfest" eller hade något annat viktigt planerat för sig. Det brydde mig faktiskt inte så mycket. Jag menar, man kan ju faktiskt unna sig en öl i lugn och ro.

Så begav jag mig sakteligen till 'Pub Rött' på Berghem. Vädret var totalt värdelöst... men det gjorde mig inget. Väl där så tog jag mig en öl... eller två, och lyssnade till universitetsskadade människors ytliga prat om döttrars dåliga pojkvänner och om cigarrer som hette "Monte Christo".

På fredag så är det 'Vader' som gäller... ska styra upp en kväll med live-DVD och skivlyssning innan dess. Intresseanmälan är välkommen!

Optimus Ohly

"Jag tänkte försöka bilda en stark samarbetsregering för att ersätta de här fyra. Vi och miljöpartiet har redan påbörjat det samarbetet och fortsätter att samtala med vänsterpartiet."

- Mona Sahlin

"Jag har full förståelse för att socialdemokraterna och miljöpartiet behöver diskutera sin politik. Men jag finns här som ett ansvarsfullt oppositionsparti."

- Lars Ohly

Hej, alla glada!

Privatiserad vinst

Socialiserad förlust

South of Heaven

Det finns förmodligen inget ondare och mer ångestdrypande intro än det till låten 'Spill the Blood' med Slayer. Atmosfären som uppstår och stegras till just innan versriffet är bara så fruktansvärt underbart olustigt! Detta måtte vara det största beviset på Jeff Hanneman's genialitet. Jag förstod inte låtens storhet när jag var yngre. Vet inte varför, men den har förföljt mig i mina tankar sen första gången jag hörde den.

Låten avslutar den underskattade plattan 'South of Heaven' från 1988, och den kunde inte sluta bättre. Så vänta till efter mörkrets intåg (läs; kvällen), ritualmörda någon elektronisk pryl som inte fungerar som den ska (förslagsvis en brödrost eller kanske din gamla mobiltelefon) och unna dig en genomlyssning av detta mästerverk.

Mass Effect Hypnosis

Den onda robotrasen Geth, snart till en SF-biograf nära dig?

Mass Effect goes to Hollywood! Hur kaxigt är inte det om det skulle bli verklighet!? Avi Arad (producent till X-men, Spiderman-filmer osv.) har tydligen köpt rättigheterna till Biowares mästerliga rymdepos för inte allt så länge sedan. Det enda det betyder är ju att han har rättigheterna att göra film av Mass Effect, då inget annat sagts angående projektet, men man kan ju alltid hoppas att det blir något kaxigt av det. Jag menar, storyn är ju helt underbar. Vi har ju inte direkt sett filmversionerna av Halo och World of Warcraft än, men med lite flyt så kommer det att finnas investerare som förstår storheten i Mass Effect och vågar satsa på tv-spelsfilmer. Måhända så kan vi kanske få se Seth Green i någon roll, då han lånade sin röst till den älskvärde piloten 'Joker' på S.S.V. Normandy.

Cryptic Writings of Megadeth

Hade tänkt att skryta lite ytterligare genom att presentera en annan raritet i min samling. Megadeth's album 'Cryptic Writings' släpptes i juni 1997. Skivan är väl inte direkt det bästa som Dave Mustaine tryckt ur sig, men det är liksom inte det som är grejjen när det gäller det här. Strax innan skivan släpptes så kom något så udda som serietidningar som handlade om 'Vic Rattlehead' (asså, Megadeth's egen 'Eddie'-kopia), och regogör i serieform kort och gott dels om några Megadeth-låtar och dels om Vic's vidare äventyr. Serien gavs ut av 'Chaos Comics' och gick under det fyndiga namnet 'Cryptic Writings of Megadeth'.

Fyra nummer släpptes. #1 i 26000 ex. och de tre andra i vardera 23000 ex.

Till det kaxiga hör att det första numret även släpptes med ett s.k. 'Necro Cover' i 2000 ex. som bara hade ett annat artwork, och även som en version med ett 'Leather Cover' i 9999 exemplar, varav 999 av dessa är signerade av Dave Mustaine (se bild; höger).

Det är ett nummer av denna upplagas 999 exemplar som jag inhandlade en vår för sju år sedan, i en stad farligt nära Danmark. Visst... tidningen kanske inte är mycket för världen, och man kan inhandla den för ynka 50$ om man letar lite, men kaxig är den. Jag menar... det är ju ändå Mustaine. Få är ju lika arg som vår käre Megadethkapten!

Whiplash

Under min relavtivt korta livstid har jag samlat på mig en massa coola musikprylar som jag nästan aldrig får möjlighet att visa för andra, så jag tänkte att bloggen är ju ett ypperligt ställe att skryta om sådana saker. Här följer en av min skivsamlings absoluta stoltheter...

Whiplash 12" vinyl Picture Disc - Label: Megaforce, MRS-04

Denna platta var något som jag ofta drömde om att införskaffa i högstadie/gymnasieåldern. Av någon anledning så är bildskivor så kaxiga, och jag har alltid kännt någon slags barnslig fascination för detta upplevda fenomen. Metallica var ju bandet över alla andra, och Whiplash var nationalsången för alla headbangers i min värld (jämte 'Metal Militia'). Att då få inneha Whiplash EP'n på 'Picture Disc' gick till graden av besatthet, likt något slags kultföremål för att komma närmare mina (på den tiden) stora idoler. Tyvärr fick jag inte tag i den under mina mest fanatiska år, men fick sedemera möjlighet att införskaffa detta stycke kulturhistoria för typ 3-4 år sedan då en svensk samlare sålde ut sina skivor för att betala sina studier (huh... hemska tanke!). Skivan är i mycket god kondition och förutom en 'Special Neckbrace Remix' av Whiplash så finns även 'Jump in the Fire', 'Seek and Destroy' och 'Phantom Lord' med som live-versioner (inspelade direkt i studio, så det är ju inte direkt en live-spelning).

Kollade runt på nätet och upptäckte att det enda exemplar jag kunde hitta som fanns till salu går för 150£. Alltså typ 1800:- SEK, med dagens pengavärde. Inte speciellt dåligt med tanke på att jag inhandlade den för ynka 300 spänn.

Bram Stoker's Dracula Pinball

Detta är världens coolaste flipperspel. Ge det till mig! Det är absolut på min önskelista, och någongång i livet skall jag inhandla detta mästerverk. Flippret gjordes av "Williams Electronic Games, Inc." och släpptes den 1'a april 1993. Ljudeffekterna och stämningen i detta lir regerar.

Lägg märke till hur den kaxiga flipperkulan tycks lura gravitationen.

Copyright ©

ALL RIGHTS RESERVED

Sixth House Lives

Lord Nerevar Indoril, Hai Resdaynia
My Lord, Friend, and Companion

Once we were friends and brothers, Lord Nerevar, in peace and in war. No houseman ever served you better, or more faithfully. Much that I did was at your command, at great cost to myself, and my honor.

Yet beneath Red Mountain, you struck me down as I guarded the treasure you bound me by oath to defend. It was a cruel blow, a bitter betrayal, to be felled by your hand.

But, remembering our old friendship, I would forgive you, and raise you high in my service. The Sixth House was not dead, but only sleeping. Now we wake from our long dream, coming forth to free Morrowind of foreign rulers and divine pretenders. When the land is swept clean of false friends and greedy thieves, the children of Veloth will build anew a garden of plenty in this blighted wasteland.

Come to Red Mountain, old friend. For the fellowship and honor that once we shared, I would grant you counsel and power, if only you would pledge that friendship anew. The path to Red Mountain is long, and filled with danger, but if you are worthy, you will find there wisdom, a firm friend, and all the power you need to set the world aright.

As ever, your respectful servant and loyal friend,
Lord Voryn Dagoth, Dagoth Ur

Monolith Doomsday

Efter att ha fullständigt krossat Luleå i genrepet (7-1) så väntar nu elitseriepremiären för världens bästa hockeylag. Linköping står för motståndet i detta bortamöte som börjarklockan 19:00 imorgon torsdag. Alla förståsigpåare snackar om att Linköping, HV och Frölunda kommer att smiska denna upplaga av elitserien... och det är ganska skönt. Ingen verkar nämnvärt bry sig om MoDo, iallafall i media.
Snacka om att dom kommer att få sig en fet chock framåt senvintern. Sen har vi ju det norska undret Zuccarello Aasen, eller som jag föredrar att kalla honom... "The Norwegian Mås" (kolla in hur skickligt han flyger fram i rinken, så försår ni poängen).

Tyler Söze

Dags för ett litet soundtracktips. Filmmusik är något som är grymt underskattat. Jag menar, i grund och botten så handlar all musik om atmosfär och emotioner. Filmmusik är i regel gjord för att understryka en upplevelse av något på bild, så det krävs egentligen mer av filmmusik rent musikaliskt än någon töntig dussin-serenad med dålig lyrik. Jag hoppas att ni hänger med i mitt resonemang. Hursomhelst så finns det två filmsoundtracks som jag återkommer till ständigt. Jag lyssnar gärna på dom ofta när jag ska plugga, sova eller bara vara lat... ja, faktiskt typ närsomhelst som jag inte vet vad jag ska lyssna på. Dessa soundtracks är följande;

The Usual Suspects - Musik: John Ottman

Filmen är min absoluta favoritfilm, och musiken hade förmodligen inte kunnat bli bättre än vad den blev. Detta just för att Ottman egentligen bara var anställd för att klippa filmen, men det slutade med att han både gjorde klippningsarbetet och skrev musiken. Detta blev starten på en karriär som kompositör för honom, men det är en helt annan historia som jag inte ska gå närmare in på här. Hursomhelst gjorde det att helheten av alstret blev mer trovärdigt rent berättarmässigt, och hans vision som klippare var exakt samma som hans uppdrag som kompositör. Förutom filmens underbara temalåt så är spåret 'New York's Finest' en av mina absoluta favoriter. Mycket tunga stråkpartier och lugna pianospår väntar på denna platta, som jag verkligen rekommenderar att ni kollar upp.

Fight Club - Musik: The Dust Brothers

Vad är nu detta för genre då, kan man fråga sig. Jag vet faktiskt inte svaret, men skulle jag försöka mig på att säga något så är det väl typ mörk elektroindustri med lite psykotiska drag. Hursomhelst så är det kanske inte det första som jag skulle lyssna in mig på, om jag inte hade uppskattat filmen så mycket som jag gjorde och fortfarande gör (jag menar... vem kan inte älska 'Fight Club'?). The Dust Brothers har bl.a. legat bakom mixning av 'Beastie Boys' och 'White Zombie', men mig veterligen är detta första gången som de testat på att göra ett soundtrack till en film. Precis som filmen så är musiken skruvad, och man kan lätt känna sig lite yr och illamående (på ett bra sätt) när man lyssnar på skivan. Egentligen så finns det inte ett svagt spår på denna skiva, men för att nämna någon låt så är 'Corporate World' en favorit för dagen. Skivan avslutas med 'This is your life' som kan beskrivas som en onani i 'Tyler Durden'-citat. Allt detta ackompanjerat av tvåldoftande badrumsbeats, och det kan ju knappast vara fel. Kolla upp detta soundtrack, eller kolla på filmen igen och lyssna speciellt på musiken. Du lär bli nöjd.

Davids bästa modetips - del 2

Efter mitt upskattade inlägg i modedebatten (läs; upprörande), så följer här del två i serien. Även detta inlägg gäller en accessoar som man oftast har på huvudet, om än instucket i någon ficka eller hängandes i halsband eller i halslinningen på en t-shirt. Jag pratar förstås om pilotglasögonen.

Jag och syrran (här till vänster) har alltid haft en förkärlek till piloter.

...piloter (eller s.k. Aviators) såg först dagens ljus 1936 då företaget 'Ray Ban' tillgodosåg amerikanska militärpiloter med dessa. När det gäller solglasögon så finns det knappast något annat som gäller än just pilotglasögon om man vill se häftig ut, så ut och införskaffa ett par nu!

KI3

Snälla Rare, ge mig ett nytt Killer Instinct! Nu när både 'Mortal Kombat'-spelen och 'Street Fighter'-serien börjar få en revival så kan ni väl äntligen ta och styra upp det här? Visst... ni har ju inte direkt visat prov på era fornstora dagar då ni gjorde kvalitativa lir, men för nostalgins skull... Fixa ett Killer Instinct till XBOX 360 så jag kan få återgå till att träna Ultra-Combos på nätterna!!!

Fulgore ses här argt pryda ett eventuellt omslag till KI3.

Jag menar... det var ju 13 år sedan det kultförklarade originalet först kom till SNES, och 12 år sedan den mediokra uppföljaren kom till 64'an. Borde det inte vara dags snart?

OZ Eternal

Den 22'a oktober släpps äntligen sista säsongen av OZ på DVD. Visst... den har funnits ute länge som U.S.A.-utgåva, men jag råkade köpa den skandinaviska versionen av första säsongen, så då fick jag ju bara lov att fortsätta på samma spår. Här följer några hedersutnämningar till några av de karaktärer som varit med i serien.


#93A234 - Simon Adebisi
Simon vinner lätt priset för bästa hatt, men skall självklart även ha cred för sina otaliga små dansnummer i serien. Adebisi lives!





#92S110 - Vernon Schillinger
Vinner priset för roligaste one-liner. Jag vet inte om det är jag som har dålig humor eller allmänt dålig värdegrund, men något av det roligaste som finns är när han med bekymrad uppsyn säger; "The niggers are up to something".



#97W566 - Kenneth Wangler
Får priset för mest störande karaktär. Han är stereotypen av en uppkäftig liten gangstahiphopare, och när han väl lägger till sig smeknamnet "Bricks" är alla fördomar införlivade. Missförstå mig inte, jag älskar att störa mig på honom. Det är helt enkelt en underbar karaktär.



#99K871 - Yuri Kosygin
Får pris för sin enorma kallhet. Det finns ingen som är så kall och kirurgiskt precis som denne underbara ryss. Erbjuder sina tjänster till högstbjudande... om han inte känner för att terminera dig för skojs skull, villsäga.



Unit Admin. - Tim McManus
Det finns ingen som är lika kass som Tim McManus, INGEN! Han verkar ha en sund och human syn på människor, och han vill verkligen att fångarna bättrar sig så att de kan leva ett liv utan kriminalitet... men... han är så kass! Hans privatliv är miserabelt, han gör egentligen allt för att få självspegla sig i hur duktig han är och han raggar på alla kvinnor som råkar stiga innanför fängelsets murar. Kasshetspriset, helt enkelt.


Har du inte sett denna underbara tv-serie förut så kolla upp den. Det är få serier, om än någon annan serie, som har varit lika bra under så lång tid som OZ.

HK-47 i massproduktion?

Det verkar som att MMORPG'et som Bioware har haft i utveckling, under ett bra tag nu, är ett nytt 'Knights of the Old Republic'. Tydligen så verkar det vara så att de rykten som florerar faktiskt stämmer, på ett eller annat sätt. Lucas Arts vill säkerligen ta del av alla de online-spelare som prenumenerar på att få spela, och vilket annat upplägg än det 'KOTOR'-serien har skulle fixa det, under Star Wars-flagget?

'Meatbag Bloodbath' till XBOX 360?
Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till online-delen än, för spelet/spelen fungerade underbart som vanliga RPG'n. Bioware är förmodligen bäst i världen på att berätta interaktiva historier, men det är uppenbarligen en helt annan sak att göra det till tusentals spelare samtidigt, och fortfarande hålla de högt ställda krav som de inbitna fansen har. Personligen hoppas jag på att detta MMORPG är ett helt annat spel, eller rentav en helt annan spelserie, och att det nästa 'Knights of the Old Republic' vi får se verkligen är ett RPG för en spelare.

Joanna Dark

Tidigare här i bloggen har jag haft ett inlägg om Samus Aran, en påhittad brud i ett tv-spel som jag varit ytterst fascinerad av. I denna andra del av fiktiva brudar som jag skulle vilja lära känna, eller av någon annan outgrundlig orsak varit drömskt attraherad av, skulle jag vilja presentera en agent som först sprang runt och räddade världen på Nintendo 64'an. Vem kan det vara då, jo...
JOANNA DARK
(här med tillhörande soffa i fake-läder)
Joanna Dark är specialiserad på industrispionage, och hon är inte direkt en såndär agent som smyger runt och försöker klara uppdrag obemärkt, utan är mer en skjutglad tjej som gärna kastar sig in i de flesta farliga situationer. I spelet till N64'an så börjar hon smått luska i en organisation som heter dataDyne Corporation och ganska snart går det upp för henne att hennes egen uppdragsgivare (the Carrington Institute) och dataDyne's affärer sträcker sig långt utanför vår planets gränser. Men det är en helt annan historia som är ganska klassisk med alien's och såntdära annat bjäfs. Hursomhelst så hinner hon rädda U.S.A.'s president (det hela utspelar sig år 2023, så det är inte George W. Bush) från att bli lönnmördad och utbytt med en ond klon, och det är ju inte direkt fy skam. Min kärlek till denna karaktär står främst att finna i det underbara soundtracket till det första spelet. När jag lirade uppföljaren 'Perfect Dark: Zero' till XBOX360 så var det inte alls samma kärlek. Dels så var spelet inte direkt bra med tanke på den tekniska utveckling som skett, och dels så var musiken långt ifrån så bra som den var i originalet. Anledningen till att jag skulle vilja träffa henne ligger då mest i att jag skulle vilja fråga ut henne om vad hon lyssnar på för musik, och om hon möjligtvis spelar i något band själv. Typ; "Hur kommer det sig att du har så töntigt soundtrack till dina uppdrag nuförtiden?". När väl dessa triviala frågor var färdigdiskuterade så kunde man ju alltid diskutera fin tjeckisk pilsner, eller heminredningstips och möblering och sånt viktigt. Så, Agent Dark... är du möjligtvis ledig en tisdagseftermiddag så slå mig en signal.

Davids bästa modetips - del 1

Eftersom mode och sånt är ganska uppmärksammat runt om i bloggvärlden så hade även jag tänkt bidra med lite stiltips. Alla som känner mig vet ju att jag i princip går i liknande outfit's hela tiden, men det gör ju ingenting. Det är ju min stil, så det är ju liksom det som är meningen. Så länge man trivs... eller hur? Det jag märkt är att många associerar mig med följande plagg...

...nämligen baskern! JÄ!
Vet inte riktigt varför jag fastnat så mycket för baskrar egentligen, men det kan vara det att jag gillar det dära sluttande stuket på något vis. Jag menar, vattnet rinner ju av lätt om det regnar. Lägg även märke till hur nöjd jag verkar på bilden. Det måste ju bero på baskern, eller hur? Jag menar, där har jag liksom just gått ur hissen åsså bara "Jä! Här kommer jag men min basker!". Testa så får ni känna själv hur häftig man kan vara, för denna huvudbonad är tidlös.

(OBS! Vissa kan se ut som homosexuella fransoser i basker, så använd på eget ansvar om du är osäker på din sexuella läggning)

Suicide Nation

Idag har varit en riktigt dryg dag. Läser just nu religion och föreläsningen var rejält trög att ta sig igenom. Jag vet inte... blev mest förbannad på allt runt omkring mig. När jag väl kom hem till min lägenhet så kände jag att jag var tvungen att lyssna på något.

"We are blind to the world within us... waiting to be born"
Slängde på klassikern 'Slaughter of the Soul' med kultbandet 'At the Gates' och allt blev bra igen. Denna skiva måste nog vara tidlös. Den är så fruktansvärt bra! JÄ! Plötsligt fick jag ork att både dricka öl och dricka öl! Eftersom ni är goda medborgare så har ni säkert redan koll på detta opus av gudomlighet, men om inte så uppmanar jag till sjutusen genomlyssningar snarast!

Ride the Force Lightning

'Star Wars: The Force Unleashed' är ett lir som jag bevakat lite smått det senaste året. Den 19'e september är det sagt att spelet skall släppas, och detta till de flesta format. Handlingen utspelar sig mellan episod III och IV i filmatiseringarna, och du kommer att iklädas rollen som Lord Vader's lärling för att rensa universum från de mesiga Jediriddarna. Bara en sådan sak bådar gott. Anti-hjältar är alltid tacksamma att spela, och Imperiet har ju det kaxigaste musiktemat som finns (läs; nationalsång). Det som mest har imponerat på mig är de rent speltekniska inslagen av "realism" som visats i diverse förhandstittar.

Några oförsiktiga Stormtroopers får sig här en rejäl 'force push' av den förmodade Darth Sture.
Huvudkaraktären har i princip kastat runt andra NPC's som trasdockor, vilt sprattlande för sina liv och klängande på varandra och omgivningen. Fysiken i spelet lovas vara överlägsen det som tidigare funnits i spel, typ att trä verkligen splittras som trä gör och ben knäcks som ben. Vidare lovas (som så ofta när det gäller RPG'n) att de interaktiva karaktärer som rör sig i spelet agerar olika beroende på en mängd olika faktorer som humör, psyke och såntdär annat socialpsykologiskt som kan tänkas påverka. Lucas Arts står för både utvecklingen och utgivningen, så detta känns verkligen som en George Lucas-förankrad grej. Så länge som storyn är bra lär det ju hålla utomordentligt.

007 x3

Snart är det dags för uppföljaren till underbara Bondrullen 'Casino Royale' i form av 'Quantum of Solace'. Filmen har premiär i Sverige den 31'a oktober och förväntingarna är höga efter Daniel Craig's underbara insats som vår favoritspion. Inför detta hade jag tänkt att tipsa om mina tre favoriter i serien, utan någon speciell inbördes ranking, så om du vill jobba upp Bond-febern ytterligare så föreslår jag en helkväll med dessa.

You Only Live Twice, från '67 med Sean Connery
Förmodligen Connery's bästa Bondfilm ihop med klassikern 'Goldfinger'. Storyn börjar med att en amerikansk rymdskyttel blir "uppäten" av vad som verkar vara en Sovjetisk rymdfarkost. Detta gör ju att amerikanerna blir ganska brydda, och ett världskrig ser oundvikligt ut. Britterna går dock lite lömskare fram då de anar ugglor i fårakläder. Den förmodat Sovjetiska rymdfarkosten landar nämligen nära Japan, och för att kolla upp hur det verkligen ligger till så kallar de in Agent 007. Väl där träffar han på både ärkeskurken Ernst Blofeld, och en japansk agent vid namn Kissy Suzuki. En av de absolut bästa upplösningarna väntar i denna underbara film.


GoldenEye, från '95 med Pierce Brosnan
Detta är första filmen som vi får se Brosnan som Bond, och förmodligen filmen som gjorde Bond riktigt häftig igen för den stora publiken. GoldenEye presenterar några av de kaxigaste karaktärer som varit med i en Bondfilm någonsin, men datanörden Boris Grishenko i synnerhet. Alan Cumming ('X-Men 2', 'Spy Kids') gör en helt underbar tolkning av denna sunkiga übernörd, och filmen är nästan värd att se bara för honom.


Casino Royale, från '06 med Daniel Craig
Craig's första film, som en mer rå och mindre fjollig Bond, i en nutida tolkning av Ian Flemming's första Bond-roman. Vi slipper här alla osynliga bilar och filmen känns mer realistisk än Brosnan's sista filmer som Bond. I denna film får vår favoritagent sin 'licens för att döda' (dubbelnollestatus) för första gången, efter att elegant ha utfört två assassinationer på uppdrag av MI-6. Som första 00-uppdrag får han åka till Uganda för att spionera på en känd terrorist vid namn Mollaka, men den verkliga antagonisten i historien visar sig vara en skurkaktig bankir vid namn Le Chiffre. Jakten går via Bahamas till 'Le Casino Royale' i Montenegro, där Bond blir tvungen att få monsterhänder i Texas Hold'em för att rå på Le Chiffre's spelsinne.

Citadel Revisited

En av Bioware's lead designers gick nyligen ut med att det är aktuellt för spelutvecklaren att göra ett 'Mass Effect' till Nintendo DS, i väntan på den riktiga uppföljaren till XBOX 360. JÄ! Hur kaxigt är inte det!? Självklart är det ett sätt att stärka varumärket, men är man intresserad av storyn och mytologin så kan det bli hur kung som helst. Just mytologin, och händelserna före människorna kom till citadellet, lär det ju finnas endel att ta från.

Häftiga rasen 'Krogan' kan snart komma till en Nintendo DS nära dig!
Ett bärbart alternativ låter lite som att utmana ett vinnande koncept, men med lite flyt så löser Bioware dom problemen och gör versionen lite mer avstickande vad gällande spelmekaniken. Gissningsvis genom att dra ner på förstapersonsdelen och göra det mer RPG-baserat (men med alternativa slut, såklart). Möjligheten att komma i kontakt med andra spelare via WiFi lär ju också vara något som man kan leka med under utvecklingen. Även 'Jade Empire' nämndes som ett alternativ att göra till DS'en.

Samus Aran

Här kommer ett blogginlägg som jag tänkte återkomma med i olika delar. Varje del blir fristående med en presentation av en fiktiv babe som jag har blivit hemligt förälskad i, någon gång i mitt liv. Detta för att ta reda på vad det är för omänskliga egenskaper och attribut jag attraheras av. Jag kom och tänka på just det här när jag filosoferade över varför jag oftast spelar en kvinnlig karaktär (om möjligheterna finns) i de tv-spel som släppts på senare tid (undantaget 'Mario Tennis Advance'). I denna första del tänkte jag presentera den absolut häftigaste bruden i tv-spelshistorien, nämligen...

SAMUS ARAN

Samus Aran är en puma som jag först lärde känna på planeten Zebes i SNES-klassikern 'Super Metroid'. Mitt absoluta favoritlir, alla kategorier. Hon var sååå häftig! Hon snackar ju inte speciellt mycket, direkt... men det är förmodligen för att rymdpiraterna, och diverse andra utomjordingar hon stöter på inte är inne på att socialisera. Detta gör henne till väldigt mystisk och fängslande. Jag menar, här håller hon på att rädda universum från att värsta intergalaktiska katastrofen skall äga rum och man får liksom aldrig veta hur hon tänker kring det. Det är verkligen hon mot världen (eller iallafall planeten Zebes), och hon klagar inte det minsta. Sen får man ju inte direkt se hur hon ser ut, förutom då man råkar dö... (hennes rymddräkt går då sönder och man upptäcker att hon bara har underkläder på sig!). Om detta beror på att det är väldigt varmt i dräkten eller att hon bara är lite kinky framgår inte riktigt. Hon samlar såsmåningom på sig en hel arsenal av kaxiga vapen och nya funktioner till sin dräkt, varav 'Screw Attack' är bland de mest upphetsande. Samus Aran är verkligen en toppkandidat när det gäller fiktiva babes som jag skulle vilja snacka med över en öl eller två.

Bioware Warfare

Bioware är min absoluta favoritutvecklare av RPG'n. Jag menar... de senaste åren har dom gett världen förstklassiga äventyr i form av 'Knights of the Old Republic' (KOTOR), 'Jade Empire' och nu senast det förträffliga 'Mass Effect'. Tyvärr så fick inte Bioware utveckla KOTOR: II utan det uppdraget gavs till Obsidian Entertainment, som ändå lyckades göra en riktigt bra och fängslande uppföljare.

Bastila Shan poserar här obrytt på omslaget till 'Knights of the Old Republic'.

Det som är glada nyheter är att Bioware håller på att jobba för fullt med uppföljaren till 'Mass Effect'! Enligt uppgift kommer spelet att fortsätta där det första slutade, och de val du gjort i första spelet kommer att ha en signifikant betydelse på hur det andra spelet kommer att bete sig. 'Mass Effect 2' kommer nämligen att använda sig av dina save's från det gamla spelet! JÄ! Hur kaxigt är inte det!? Hursomhelst så väntas tvåan i serien komma ut någongång '09, men det är lätt värt väntan. Vad gällande vissa rykten så har inte Bioware gett upp när det gäller 'Jade Empire' heller, så med lite flyt så kanske vi får en till glad överraskning framöver.

Georgia Revisited

På grund av den instabila situationen i Georgien så vill jag passa på att tipsa om ett spel som verkligen smiskade när det först kom. Nämligen Splinter Cell, som släpptes lagom till julen '02. I Splinter Cell får vi ikläda oss rollen som den torra NSA-agenten Sam Fisher, som är lika hård som han saknar humor. I första uppdraget skickas han till Georgiens huvudstad T'blisi för att undersöka försvinnandet av två CIA-informatörer. Det går ganska snart upp för Fisher att det sker ett systematiskt folkmord i Georgien, iscensatt av landets president Kombayn Nikoladze för att säkra de oljeresurser som finns nära gränsen till Azerbadjan. Vidare så får han stifta bekantskap med en rysk terrorist vid namn Vyacheslav Grinko och han råkar även stöta ihop med en kines eller två.

Sam Fisher utför en s.k. "Split Jump".

Vissa kanske skulle jämföra liret med 'Metal Gear'-serien, men sanningen är att äventyret har mer gemensamt med spelet 'Thief'. Med tanke på dagens politiska läge i regionen så uppmanar jag verkligen till en återspelning av denna eminenta klassiker.

The Joke Knight

Kollade just på IMDB och såg att "The Dark Knight" halkat ner på en 3'e plats över de bästa filmerna alla kategorier genom tiderna. I skrivande stund så har 230480 personer röstat på läderlapps-eposet. Betyget lyder; sjukligt höga 9.1 poäng. Det var ett tag sedan jag såg den på bio, så nu känner jag att den största euforin har hunnit sjunka till en mer filmkritisk nivå. Visst, det var en fördjävligt bra rulle med tanke på att biograferna har svämmat över med serietidningstolkningar de senaste åren... men ändå... i helvete att ett sånt högt betyg är motiverat. Jag var orolig innan biobesöket... jäääävligt orolig. Mest för att jag inte skulle köpa Heath Ledgers rollprestation som Jokern. Jag menar, Jack Nicholson är ju ingen man smiskar speciellt lätt (tänk; de olika tolkningarna av karaktären Jack Torrence i The Shining).


Som tur var så gjorde Ledger ett underbart arbete innan han bestämde sig för att dö lite grann. Iofs, så måste man ju betänka att rollen är tacksam att spela. Jag menar, rollen i nya filmen går ju mest ut på att ta stor plats och leka psykopat. Det är i de små gesterna och rent attitydmässigt som Ledger vekligen lyckades. Han VAR Jokern. Det kanske kan vara en direkt orsak till hans bortgång.

Fördj*vligt fint isådana fall...